I några år nu har jag haft ett konstigt tillstånd i mina fingrar. Jag vet att det här låter skumt, men lyssna klart. Varje vinter, när det blir riktigt kallt ute, sväller mina fingrar upp. När jag säger fingrar menar jag typ 5 fingrar, jag tror att det är samma varje gång. Lederna eller området runt lederna sväller upp. Det här varar i några veckor, sen blir det lite bättre i några veckor, och sen blir det värre igen. Det går i vågor. Och som sagt händer det här bara på vintern.
Många människor som inte vet har tittat på mina händer och sagt "vad fan är fel med dina händer?", eller "vad har du gjort med dina fingrar?". Det är ganska synligt, eftersom svullnaderna kan vara lila/röda och ganska stora. Jag har lyckats gömma detta ganska bra i mina nagelbilder.
Hur de ser ut är inte allt. Det är väldigt svårt att förklara smärtan för någon som inte har känt det, men jag ska försöka. Ni vet när man har feber, och det känns som att man kokar? Jag har alltid kalla händer. Alltid. Året om. När någon rör i mina händer brukar den hoppa till för att de är så kalla. Men när ett av mina fingrar är svullna kokar det, precis som om att mitt finger skulle ha 40 graders feber. Det blir rött och väldigt varmt, jag kan känns blodet rusa igenom det. Det är inte en trevlig känsla, och jag brukar försöka göra allt för att kyla ner mitt finger. Sen börjar det klia. Som ett sånt där riktigt störande myggbett på sommaren, vet ni? När det bara inte slutar klia hur mycket man än försöker tänka på annat och smöra på krämer. En sådan känsla får jag i mitt finger. Problemet är bara det, att om jag försöker klia tillbaka kommer vi till mitt tredje symptom. Smärta. Tänk dig att klia ett väldigt ömt blåmärke, det hjälper kanske tillfälligt mot kliandet men det nollas ut av hur ont det gör. Om ett uppsvullet finger i misstag rör i något gör det ont. Att bädda sängen gör ont. Att sätta på skor. Allt som gör att mitt finger kan bli i kläm. Sen finns det ett till symptom, det allra allvarligaste, stelhet. Det här händer inte så ofta. Jag råkar ha det lite just nu, medan jag skriver det här. Det är oftast i ett av pekfingrarna, och det är när jag inte kan böja mitt finger helt. När jag försöker böja det känner jag en stickande och stel känsla under mitt finger.
När jag tänker tillbaka i tiden så har jag haft det här ända sedan jag var liten, men det tog en paus. Därför trodde jag först när det kom tillbaka för några år sedan att det var en ny sak, men det var det inte. Jag har gått till läkare nu ett antal gånger under några år, och de har försökt hitta en diagnos. De har tagit många blodprover. Röntgenbilder. Ultraljud. Blodkärlsfilmning. Först trodde de att jag hade något som heter SLE, en sorts lupus. Det skulle vara en ganska allvarlig sjukdom som skulle påverka nästan alla mina organ. Men den uteslöts nu. Jag var hos läkaren igår, och nu har min läkare kommit till den slutsatsen att jag har reuma, eller rheumatoid arthritis. Han är såklart inte säker, och vi vet inte helt hurdan sorts, men det här är vad han tror. Och om det är det så är det inte alls säkert om det går bort, den kan vara så att det blir värre med åldern.
Han skrev ut tre mediciner åt mig. En har jag haft förut, den hjälper inte så mycket, och den bränner i magen och kan ge en magsår. En annan brukar man ge åt malariapatienter, den kan man ta i flera år. Den sista är kortison, också känd som steroider. Jag vet inte om ni vet något om den här medicinen. Jag visste inte så mycket om den förut, förutom att den är känd för att göra så att man går upp i vikt och får ett fetare ansikte. Kortison är någonting som man har i kroppen redan, och om man äter de som medicin kommer de att dämpa ens immunförsvar. Kortison används som medicin mot många många sjukdomar. Det är väldigt hårt mot kroppen och har väldigt många ganska vanliga bieffekter. Därför tar man den alltid i korta perioder.
Vad är mitt syfte med det här inlägget? Jag är inte riktigt säker. Jag ville bara att ni ska veta vad som pågår i mitt liv, både det bra och det mindre bra. Och om ni någon gång får en sjukdom, eller om ni har en sjukdom, och känner er värdelösa eller präglade av den, så ska ni veta att ni inte är det. Man kanske undrar vad det är för vits att leva om man ändå är sjuk, liksom evolutionen och survival of the fittest betyder ju att bara de friskaste ska överleva och föröka sig. Men så är det inte. Tänk dig när man i skolan typ lottar ut platser där man ska sitta. Och alla har sitt namn på en lapp och läraren drar upp lappar. Livet är lite så. Alla har någonting. Alla har dåliga aspekter i sitt liv och känner sig lika värdelösa någon gång. Alla människor kommer ändå få någon sjukdom någon gång, vi alla kommer ju att dö, och om vi inte dör av en olycka så dör vi ju av någon sjukdom. Allas namn kommer komma på en lapp nån gång, och INGEN är mindre värd än någon annan.
Okej, nu ska jag återgå till att göra läxor...
