Nu kommer äntligen del tre, eller dag tre, av mina kryssningsbilder. Det går i ganska långsam takt men jag provvecka med massor av prov hela tiden, hade franska och finska prov idag. Den tredje dagen av kryssningen for vi till Tunis, Tunisien, och det som hände där kommer vi nog aldrig att glömma.
Vi åt frukost på sängen, vi hade beställt frukost dagen före så att den skulle komma lagom till när vi kom fram till Tunis, som var någon gång 7-8 tiden.
När vi hade stigit av båten tog vi en taxi in till stan som tog kanske 20 minuter. På vägen fick vi se vackra landskap och den absolut galna trafiken inne i Tunis. Det finns typ inga gatuljus och alla bilar bara kör helt galet nära varandra på samma gång så det blir som en stor hög av bilar mitt inne i centrum.
Det här var den första riktigt varma dagen på kryssningen, solen lyste och det var skönt. Men på grund av Tunisiens strikta regler får inte kvinnor ha shorts och helst inte bara axlar heller.
Det var första gången jag var i ett afrikanskt land.
Om ni har franska i skolan har ni säkert hört om medinan i Marocko (eller det var i alla fall hur jag lärde mig om dem). Kanske ni har hört om dem annars också. Det är i alla fall massor av krångliga små vägar fyllda med små arabiska butiker och skrikande försäljare. Alltså försäljarna är helt jätte påträngande, de säger "hey miss" "beautiful" "dutch?" "hello" "good morning pretty" och allt möjligt annat, och nu talar jag om varenda försäljare man går förbi. Om man frågar om något är det bara att ge upp, de kommer aldrig låta en gå iväg utan att köpa det. Men man kan pruta något otroligt. Det var en man som sålde olika oljor, t.ex. argan oil från Marocko. Jag tänkte att det skulle vara kul att ha riktig argain oil som man kan använda för allt möjligt, inte som moroccan oil som bara är för håret. Men den kostade 35 euro. Det hela slutade med att min pappa fick ner det till 4 euro med det klassiska tricket att det var allt vi hade.
Min mamma bad mig gå och ta ut lite pengar åt henne. Så det gjorde jag, men jag märkte att det minsta man kunde ta ut var 100 och det mesta typ 350. Jag tänkte att det verkade lite skumt, varför kan man inte ta ut mindre än 100 liksom? Men jag valde nu 100 eftersom kortet redan var inne i maskinen, och ut kom något jag aldrig sett förut. Tydligen har de två valutor, euro och dinars.
Vi for till en väldigt vacker liten stad med massor av vita hus och små cafén. Här såg jag en hylla med små askar som hade frukter på sig. Jag trodde det var typ frukttuggummi så jag köpte en med vattenmelon på. Sen när jag öppnade den så var det en påse med pulver och en bild på en vattenpipa och en etikett där det stod "smoking kills". So much for frukttuggummi xd
Nu ska jag berätta om det galna som hände. Det var ungefär när jag tog den här bilden som vi fick veta om det här. Så här hade vi planerat vår dag:
1) Medinan
2) Den lilla byn
3) Carthage
4) Bardo museet
Men mitt i allt ringde min farbror som alltså var med på resan och undrade om vi hade hört nyheterna. Det hade vi inte så vi frågade vad som hade hänt. Han sa att det har varit en terroristattack på Bardo museet och fyra människor har dött. Vi blev förstås helt sjukt chockade. Det ironiska är att min mamma just hade berättat före resan att Isis är i Tunisien men bara i de norra delarna, och att Tunis är säkert. Och hon hade skämtat med min styvfarmor att det skulle nog vara så ironiskt om Isis skulle komma till Tunisien just den ena dagen vi är där, och att det skulle nog aldrig ske. Men just det hände det. Tre män från Isis klädda som poliser sköt först ner människor i en buss och sedan människor i museet. 24 människor dog, utav dem 20 turister, och 50 människor skadades. 5 människor från vår båt dog och 8 skadades. Nästan alla italienare. Det var helt galet. Det var helt sjukt. Vi kunde ha varit där, det är nästan ännu också svårt för mig att tro. Men vi åkte i alla fall omedelbart tillbaka till båten eftersom mina styvsläktingar är amerikaner och de kände sig lite extra osäkra. På båten sa dom på högtalarna vad som hade hänt och att alla skulle ta sig tillbaka till båten. Sen började dom med något slags utredningsarbete och allt möjligt sånt och de sade att vi inte fick lämna hamnen den dagen, utan måste vänta tills nästa dag. Men sen sent på kvällen sa dom att de hade fått lov att lämna hamnen klockan halv ett på natten istället. Hur som helst var det ganska skrämmande och helt sjukt att tänka att vissa människor som hade suttit på samma båt och ätit morgonmål med oss den morgonen inte mera fanns. Vi hade en tysta minut för dem och 300 människor ville avbryta sin kryssning efter det här.
Mitt hjärta går ut till alla som förlorade någon vid Bardoattacken. Vila i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar