Nu kommer äntligen del tre, eller dag tre, av mina kryssningsbilder. Det går i ganska långsam takt men jag provvecka med massor av prov hela tiden, hade franska och finska prov idag. Den tredje dagen av kryssningen for vi till Tunis, Tunisien, och det som hände där kommer vi nog aldrig att glömma.

Vi åt frukost på sängen, vi hade beställt frukost dagen före så att den skulle komma lagom till när vi kom fram till Tunis, som var någon gång 7-8 tiden.

 

 När vi hade stigit av båten tog vi en taxi in till stan som tog kanske 20 minuter. På vägen fick vi se vackra landskap och den absolut galna trafiken inne i Tunis. Det finns typ inga gatuljus och alla bilar bara kör helt galet nära varandra på samma gång så det blir som en stor hög av bilar mitt inne i centrum.

 Det här var den första riktigt varma dagen på kryssningen, solen lyste och det var skönt. Men på grund av Tunisiens strikta regler får inte kvinnor ha shorts och helst inte bara axlar heller.

 Det var första gången jag var i ett afrikanskt land.

 Om ni har franska i skolan har ni säkert hört om medinan i Marocko (eller det var i alla fall hur jag lärde mig om dem). Kanske ni har hört om dem annars också. Det är i alla fall massor av krångliga små vägar fyllda med små arabiska butiker och skrikande försäljare. Alltså försäljarna är helt jätte påträngande, de säger "hey miss" "beautiful" "dutch?" "hello" "good morning pretty" och allt möjligt annat, och nu talar jag om varenda försäljare man går förbi. Om man frågar om något är det bara att ge upp, de kommer aldrig låta en gå iväg utan att köpa det. Men man kan pruta något otroligt. Det var en man som sålde olika oljor, t.ex. argan oil från Marocko. Jag tänkte att det skulle vara kul att ha riktig argain oil som man kan använda för allt möjligt, inte som moroccan oil som bara är för håret. Men den kostade 35 euro. Det hela slutade med att min pappa fick ner det till 4 euro med det klassiska tricket att det var allt vi hade.

 Min mamma bad mig gå och ta ut lite pengar åt henne. Så det gjorde jag, men jag märkte att det minsta man kunde ta ut var 100 och det mesta typ 350. Jag tänkte att det verkade lite skumt, varför kan man inte ta ut mindre än 100 liksom? Men jag valde nu 100 eftersom kortet redan var inne i maskinen, och ut kom något jag aldrig sett förut. Tydligen har de två valutor, euro och dinars.

 Vi for till en väldigt vacker liten stad med massor av vita hus och små cafén. Här såg jag en hylla med små askar som hade frukter på sig. Jag trodde det var typ frukttuggummi så jag köpte en med vattenmelon på. Sen när jag öppnade den så var det en påse med pulver och en bild på en vattenpipa och en etikett där det stod "smoking kills". So much for frukttuggummi xd

 Nu ska jag berätta om det galna som hände. Det var ungefär när jag tog den här bilden som vi fick veta om det här. Så här hade vi planerat vår dag:

1) Medinan

2) Den lilla byn

3) Carthage

4) Bardo museet

Men mitt i allt ringde min farbror som alltså var med på resan och undrade om vi hade hört nyheterna. Det hade vi inte så vi frågade vad som hade hänt. Han sa att det har varit en terroristattack på Bardo museet och fyra människor har dött. Vi blev förstås helt sjukt chockade. Det ironiska är att min mamma just hade berättat före resan att Isis är i Tunisien men bara i de norra delarna, och att Tunis är säkert. Och hon hade skämtat med min styvfarmor att det skulle nog vara så ironiskt om Isis skulle komma till Tunisien just den ena dagen vi är där, och att det skulle nog aldrig ske. Men just det hände det. Tre män från Isis klädda som poliser sköt först ner människor i en buss och sedan människor i museet. 24 människor dog, utav dem 20 turister, och 50 människor skadades. 5 människor från vår båt dog och 8 skadades. Nästan alla italienare. Det var helt galet. Det var helt sjukt. Vi kunde ha varit där, det är nästan ännu också svårt för mig att tro. Men vi åkte i alla fall omedelbart tillbaka till båten eftersom mina styvsläktingar är amerikaner och de kände sig lite extra osäkra. På båten sa dom på högtalarna vad som hade hänt och att alla skulle ta sig tillbaka till båten. Sen började dom med något slags utredningsarbete och allt möjligt sånt och de sade att vi inte fick lämna hamnen den dagen, utan måste vänta tills nästa dag. Men sen sent på kvällen sa dom att de hade fått lov att lämna hamnen klockan halv ett på natten istället. Hur som helst var det ganska skrämmande och helt sjukt att tänka att vissa människor som hade suttit på samma båt och ätit morgonmål med oss den morgonen inte mera fanns. Vi hade en tysta minut för dem och 300 människor ville avbryta sin kryssning efter det här.

Mitt hjärta går ut till alla som förlorade någon vid Bardoattacken. Vila i frid.

Nu kommer vi till dag 2 av min resa, och den första destinationen på kryssningen, Palermo. Palermo är huvudstaden på Sicilien. Jag har faktiskt varit på Sicilien förut, när jag var riktigt riktigt liten (det var min första Europa-resa tror jag). Om ni har sett filmen The Godfather så vet ni kanske att mafiosorna där kommer från Palermo. Vi hade lite otur med vädret, det var ganska kallt för den största delen av dagen, men solen kom nog fram på eftermiddagen. Palermo var ganska litet men ändå jätte vackert.

Det fanns massor av hästar i Palermo.

Det här var ett stort museum som var otroligt mäktigt från utsidan. 

 

 Jag utanför det stora museumet.

Måste bara ta ett foto på det här hotellet eftersom det påminde mig om Grand Budapest Hotel, eftersom det var så stort och vackert och om man bara sätter in ordet Budapest här mellan Grand och Hotel skulle det vara det.

Palermo var en idyllisk liten italiensk stad. Kanske inte någonstans jag skulle flytta men absolut ett fint ställe att besöka. Det fanns inte så mycket restauranger eller butiker, men fint att gå runt i och titta på husen och hästarna på gatorna.

Nu är jag tillbaka hemma efter en veckas kryssning! Kom hem idag, tisdag natt, klockan typ 1 på natten. Var ändå tvungen att fara till skolan trots att jag har varit sjuk i några dagar. Hela dagen har känts som en dröm. Eller jag är inte säker om hela resan känns som en dröm eller om det känns som en dröm att vara tillbaka. Någondera känns overkligt, antingen for jag aldrig iväg eller så har jag varit borta i evigheter. Har så mycket att berätta, och har haft så mycket att berätta i skolan idag även om det alltid är så att det är tråkigt för andra människor att höra om ens resor.

Eftersom ni är mina bloggläsare antar jag att ni på något sätt är intresserade av mitt liv, så jag kan väl berätta en del åt er. Med hjälp av bilder såklart.

Vaknade 4 en måndagsmorgon i mitten av mars. Det var bara att dra iväg till flygplatsen. På vägen dit gick solen upp och allt var vackert och fint och magiskt.

Vad är det första man gör när man kommer in på Helsinki-Vantaa airport? Man söker såklart upp sitt flyg på den stora tavlan. Även om man redan vet allt som står här så söker man ändå upp sitt flyg på den här tavlan, för stämningens skull. Och jag och min syster har det lite som en tradition att fota den också. 7:30 ROME är vårt flyg.

Helsingfors lilla flygplan som man börjar känna som sin egen bakficka. På flygplatsen träffade vi min farfar och hans fru. Det var alltså hans frus födelsedag som vi skulle fira på den här kryssningen, så vi åkte med hela hennes släkt, som är min så kallade styvsläkt.

Soluppgången igen, den här gången genom fönstret i den lilla gången som tar en till flygplanet.

Framme i Rom.

Rom är ju inte vid kusten, så vi måste ta en taxi till hamnstaden Civitavecchia för att komma till båten.

Första synen av vår hytt som vi skulle komma att tillbringa veckan i. Hemtrevlig och supermjuk säng.

Dörren till någon annans hytt stod öppen så jag passade på att fota havet genom det.

Här är det översta däcket på vår båt, Costa Fascinosa, men här hade det regnat så allt var halt.

Det här var en typisk lunch i båtens buffé. Maten var gratis, man fick äta hur mycket man ville. De hade typ 5 olika efterrätter varje dag, pizza, focaccia, korv, hamburgare, pommes frites, kött, frukter och ungefär allt man kan önska sig.

Det här var bara första delen med bilder från resan. I nästa inlägg kommer bilder från dag 2. Måste säga att jag tog förvånansvärt några bilder på den här resan. Brukar alltid ta ungefär 2000 bilder på resor, men nu tog jag bara 600. Det finns alla möjliga orsaker, som jag kan gå in på senare, men det var ju lite synd.

Annars måste jag bara säga att den här resan var så underbar! Vädret var ju lite sådär, det var ofta kallt och ibland regnigt, men annars var resan jättebra. Jag är så tacksam för att jag fick fara på den och lära känna alla dessa nya människor. De är ju inte min släkt, utan min styvsläkt, så fast man först kände sig lite utomstående så var alla jättesnälla och hela resan var trevlig. Har längtat så otroligt mycket tillbaka idag. Att ställa sig i en kö med finsktalande människor och säga "moi" till flygvärdinnan kändes som tortyr, och hela dagen idag har man känt sig lite deppig.

Jaa, som rubriken säger, nu har jag köpt biljetter till TCR i Finland i juni! Skulle springa väriestejuoksu (som är typ Finlands egen version av TCR) förra året men det blev aldrig av. Nu kommer jag i alla fall helt säkert springa det här eftersom jag redan köpte biljetterna. Är så taggad! Ska springa det med flickorna från min klass och jag längtar redan såå mycket.

Typ hela dagen har jag suttit och redigerat bilder och filmer. Borde egentligen packa helt för fullt med tanke på att jag ska stiga upp redan klockan 4 imorgon, men jag hatar att packa. Jag är så weather confused, liksom vad ska man packa med till Medelhavet när det är typ 15 grader på alla ställen? Vårkläder? Sommarkläder? Vinterkläder? Det är ju vinter, men vi far till ett "sommarställe" fast vädret där är ganska vårigt. Så jag vet inte alls. Har hittills en blanding av allt. 

Tillbaka till redigerandet. Det jag håller på med är en animation. När man filmar en film, t.ex. en en minut lång film, så är det ju egentligen hundratals bilder efter varandra som bildar en film. Om man pausar filmen så ser man ju att det är en bild. Vad en film egentligen är är massor av bilder efter varandra. Det man inte tänker på är hur otroligt mycket bilder det behövs för t.ex. en minut, och inte mindre en timme. När man gör en animation så måste man ju göra varenda bild själv. Det är det jag har hållit på med idag. I photoshop har jag redigerat över 100 bilder en och en och sedan satt ihop dem till en kort film. P.g.a. tidsbristen och några andra saker så är det kanske inte världens bästa animation, men en början i alla fall.

CAKE

På lördagen hade min kusin 10-års kalas. Min moster hade lagat massor av kakor och brownies. Alltså varenda kaka var typ som en dröm i sig, det fanns en vitchoklad-mudcake, en körsbärs cheesecake, en banoffee pie och ooey gooey brownies med karamellsås och marshmallows. Jag hade träningar före kalaset, så jag var jättehungrig och de här kakorna var såå goda. Särskilt banoffee-pajen, det är en paj med banan, karamellsås och choklad. Om ni inte har prövat på det förut, så rekommenderar jag att ni typ bakar det nu för det var en av de godaste sakerna jag har ätit i HELA mitt liv!

Eftersom mina kusiner ännu är ganska små så bestod dagen också av att springa omkring och sedan leka i en lekpark. Vi var där heeela dagen, såg på Melodifestivalen på kvällen och sen for vi hem. Har annars inte alls följt med Melodifestivalen förutom igår, och Måns var helt klart bäst enligt mig, med han som jojkade som tvåa.

Hej på er igen! Typ 10 dagar sen sist? I alla fall, nu är jag tillbaka, allt är bra, eller underbart egentligen. Jag ska berätta lite vad jag har hållit på med under senaste tiden.

Har haft en väldigt tung period medan jag var borta. Varje dag har sett likadan ut, såhär: vakna 6:30, vara i skolan 8-16, vara hemma typ 17, göra skolarbete tills 23:30 och sen gå i säng. Ingen "fritid" alls. Har läst böcker, gjort presentationer och skrivit essäer/uppsatser. Jag var typ kvävd i skolarbete och har aldrig känt mig så nördig förut hahah. Men fick i alla fall ALLT gjort den här veckan, just nu har jag inget skolarbete alls kvar i den här perioden förutom provveckan om typ 2 veckor. Men annars är all fixat och klart för nästa vecka, då jag ska bort, men det berättar jag mera om senare i det här inlägget. Nu när jag har fått min fritid tillbaka känns det så konstigt. Jag har aldrig förut haft tråkigt, i alla fall inte på flera år. Nu har jag tråkigt, liksom finns det verkligen ingenting som jag måste göra? Ska jag BARA sitta ner och titta på netflix? Inte läsa franska ord på samma gång? Inte laga en prezi eller öva på en presentation? Finns det ingenting jag MÅSTE läsa? Inget diagram att sitta och fixa på i Excel? Jag kan göra vad jag vill, men jag har glömt hur man gör. Jag satt vid min dator idag på morgonen, hade tittat på alla youtube videos i min feed, gått igenom instagram, öppnat alla appar, lyssnat på musik och det hade bara gått en timme sedan jag vaknade. Och mina träningar, alltså nästa bestämda program, är först om några timmar. Så jag satt ner och funderade på vad jag skulle göra. Sen jag kom ihåg bloggen och nu äntligen skriver jag ett inlägg.

Bilden där uppe är förresten insidan av ett kalejdoskop, var med skolan på ett museum och fotade dem.

Vänstra bilden demonstrerar mitt liv de senaste tre veckorna. Varje vecka i biologin gör vi ett experiment en hel lektion, och sen får man typ 5 dagar på sig att skriva en lab report. Man måste göra ett diagram i Excel, skriva om metoder, research questions, variabler, conclusion och evaluation och allt möjligt. Det har tagit otroligt länge, för man måste skriva typ 2000 ord.

På torsdagen hade jag redan blivit klar med allt, så jag träffade Joanna och Sofia i stan, vi for till BK och satt och catchade up. Och sen gjorde jag en fläta åt Joanna.

H&M i Forum hade just öppnat så man fick gratis Jelly Beans. Satt sedan och åt dem med mina vänner på engelska lektionen nästa dag, dom var helt okej.

Jätte intressant jag vet... Men jag lagade för första gången riktigt Macaroni and cheese igår. Man blandar mjölk, mjöl, smör och ost och sätter det på pasta. Det blev lite annorlunda för jag använde fullkornspasta och lågfett-högprotein ost. Men helt gott.

Alltså det finns seriöst inte mycket att berätta om senaste tiden, mest har som sagt bara varit skolarbete. MEN, nu till det roliga, på måndag, alltså om två dagar, far jag på KRYSSNING! Såå taggad! Far till Italien, Frankrike, Spanien och Tunisien och det tar en vecka, kommer tillbaka nästa måndag. Fast det är bara mars och det kommer säkert inte vara så varmt så kommer det ändå bli jätte roligt. Det är min farfars fru som har födelsedag och har bjudit hela sin släkt, så dit kommer min supersöta kusin och mina "styv"kusiner från Chicago som jag bara har sett en gång i mitt liv. Kommer säkert bli väldigt kul! Och eftersom jag har varit på kryssning en gång förut vet jag att wifin är såå dålig, så det blir nog tyvärr ingen bloggning. Men instagram och snapchat kan jag försöka uppdatera alltid när jag är i land, så följ mig där för uppdateringar:

instagram: amandanails

snapchat: amandafredrica

eller fota den här med er snapchat:

Imorgon har jag DELF prov. DELF betyder Diplômes d'études en langue francaise och är ett internationellt franskaprov. Det är inte via skolan, och det kostar. Det finns en oral del och en skriftlig del, och för den orala delen kommer någon fransman att komma och prata med oss i 10 minuter. Av alla de år som jag har studerat franska så är det här typ det viktigaste provet, som testar allt jag har lärt mig, men jag har inte klarat av att öva typ alls. Har lyssnat på franska sånger, tittat på franska videon och försökt prata franska. Är ganska nervös inför morgondagen tbh.
 Den här videon hittade jag om hur man ska bete sig under DELF testet. Alltså alla dom här sakerna är så självklara och jag var så trött när jag hittade den här videon att jag bara satt och typ dog av skratt åt den. Iaf i den där delen när man ska berätta om sin senaste semester, jag skrattade så mycket.

Det här veckoslutet har gått såå snabbt. Och jag har varit såå busy. På fredagen for jag övernatten till Julia FAST jag visste att jag hade massor av läxor över veckoslutet. Vi köpte Ben & Jerry's Cinnamon Buns, som har kommit till R-kiosken i Finland! Och sen hade vi choklad och varma mackor. Vi hade inte setts på ett tag så vi hade ju en del att catcha up på. Sen på lördagen for jag till träningarna där min tränare hade mig att stå på händerna tills de började skaka och jag blev helt röd i ansiktet. Men det var ändå jättekul på träningarna, och hela veckoslutet har jag längtat tillbaka till träningarna. Efter det for vi hem till våra familjevänner, vi redigerade en film och åt godis hela kvällen. På söndagen hade jag redan skjutit upp allt skolarbete med två dagar, så efter att ha ätit en lyxfrukost tog jag itu med att läsa finska och skriva om dikter. Sen kom min farfar och hans fru på lunch, vilket ytterligare skärde ner på tiden att göra läxor. Och ännu efter det for jag till butiken för att köpa mat och träffa Linda. Linda och jag kom hem till mig och åt nutella, och då ringde Julia och ville också komma. Så hahah, trots att jag hade otroligt mycket läxor hann jag inte med något. Så sen efter att båda hade farit hem satt jag till 12 på natten och skrev om dikter. Imorgon har jag matematikprov och borde ha läst typ 50 sidor svenska, men det har jag inte gjort något åt. Och på tisdagen har vi DELF prov och på onsdagen deadline för lab report. Så joo... Ibland gör man dåliga val i livet och så får man lida för dom senare. Men sånt är det.

Tre snapchats från sleepovern hos Julia. 

Söndag morgon = ligga i sängen med en ny pyjamas och äta pannkakor. Sen kan man ta itu med sitt liv. 

Jag känner att jag har börjat säga det här allt oftare, men jag ska skriva ett lite annorlunda inlägg. Kanske alla mina inlägg är lite annorlunda, men det betyder ju att inget är annorlunda? Jag vet inte. Det här inlägget kommer i alla fall bli annorlunda än alla inlägg jag har skrivit förut, jag har aldrig skrivit om det här ämnet förut. Nämligen sjukdom. Och nej, inte förkylning eller influenssa. Inte ens lunginflammation eller såna allvarligare sjukdomar. Utan kroniska sjukdomar.

I några år nu har jag haft ett konstigt tillstånd i mina fingrar. Jag vet att det här låter skumt, men lyssna klart. Varje vinter, när det blir riktigt kallt ute, sväller mina fingrar upp. När jag säger fingrar menar jag typ 5 fingrar, jag tror att det är samma varje gång. Lederna eller området runt lederna sväller upp. Det här varar i några veckor, sen blir det lite bättre i några veckor, och sen blir det värre igen. Det går i vågor. Och som sagt händer det här bara på vintern.

Många människor som inte vet har tittat på mina händer och sagt "vad fan är fel med dina händer?", eller "vad har du gjort med dina fingrar?". Det är ganska synligt, eftersom svullnaderna kan vara lila/röda och ganska stora. Jag har lyckats gömma detta ganska bra i mina nagelbilder.

Hur de ser ut är inte allt. Det är väldigt svårt att förklara smärtan för någon som inte har känt det, men jag ska försöka. Ni vet när man har feber, och det känns som att man kokar? Jag har alltid kalla händer. Alltid. Året om. När någon rör i mina händer brukar den hoppa till för att de är så kalla. Men när ett av mina fingrar är svullna kokar det, precis som om att mitt finger skulle ha 40 graders feber. Det blir rött och väldigt varmt, jag kan känns blodet rusa igenom det. Det är inte en trevlig känsla, och jag brukar försöka göra allt för att kyla ner mitt finger. Sen börjar det klia. Som ett sånt där riktigt störande myggbett på sommaren, vet ni? När det bara inte slutar klia hur mycket man än försöker tänka på annat och smöra på krämer. En sådan känsla får jag i mitt finger. Problemet är bara det, att om jag försöker klia tillbaka kommer vi till mitt tredje symptom. Smärta. Tänk dig att klia ett väldigt ömt blåmärke, det hjälper kanske tillfälligt mot kliandet men det nollas ut av hur ont det gör. Om ett uppsvullet finger i misstag rör i något gör det ont. Att bädda sängen gör ont. Att sätta på skor. Allt som gör att mitt finger kan bli i kläm. Sen finns det ett till symptom, det allra allvarligaste, stelhet. Det här händer inte så ofta. Jag råkar ha det lite just nu, medan jag skriver det här. Det är oftast i ett av pekfingrarna, och det är när jag inte kan böja mitt finger helt. När jag försöker böja det känner jag en stickande och stel känsla under mitt finger.

När jag tänker tillbaka i tiden så har jag haft det här ända sedan jag var liten, men det tog en paus. Därför trodde jag först när det kom tillbaka för några år sedan att det var en ny sak, men det var det inte. Jag har gått till läkare nu ett antal gånger under några år, och de har försökt hitta en diagnos. De har tagit många blodprover. Röntgenbilder. Ultraljud. Blodkärlsfilmning. Först trodde de att jag hade något som heter SLE, en sorts lupus. Det skulle vara en ganska allvarlig sjukdom som skulle påverka nästan alla mina organ. Men den uteslöts nu. Jag var hos läkaren igår, och nu har min läkare kommit till den slutsatsen att jag har reuma, eller rheumatoid arthritis. Han är såklart inte säker, och vi vet inte helt hurdan sorts, men det här är vad han tror. Och om det är det så är det inte alls säkert om det går bort, den kan vara så att det blir värre med åldern.

Han skrev ut tre mediciner åt mig. En har jag haft förut, den hjälper inte så mycket, och den bränner i magen och kan ge en magsår. En annan brukar man ge åt malariapatienter, den kan man ta i flera år. Den sista är kortison, också känd som steroider. Jag vet inte om ni vet något om den här medicinen. Jag visste inte så mycket om den förut, förutom att den är känd för att göra så att man går upp i vikt och får ett fetare ansikte. Kortison är någonting som man har i kroppen redan, och om man äter de som medicin kommer de att dämpa ens immunförsvar. Kortison används som medicin mot många många sjukdomar. Det är väldigt hårt mot kroppen och har väldigt många ganska vanliga bieffekter. Därför tar man den alltid i korta perioder.

Jag gjorde ett litet kollage med en bild på tabletten, strukturella formulan och de vanligaste bieffekterna. Efter att ha läst en massa artiklar om den här medicinen och vad den kan ha för effekter på ens liv har jag bestämt att inte ta den. I alla fall inte ännu. Vi får se i framtiden.

Vad är mitt syfte med det här inlägget? Jag är inte riktigt säker. Jag ville bara att ni ska veta vad som pågår i mitt liv, både det bra och det mindre bra. Och om ni någon gång får en sjukdom, eller om ni har en sjukdom, och känner er värdelösa eller präglade av den, så ska ni veta att ni inte är det. Man kanske undrar vad det är för vits att leva om man ändå är sjuk, liksom evolutionen och survival of the fittest betyder ju att bara de friskaste ska överleva och föröka sig. Men så är det inte. Tänk dig när man i skolan typ lottar ut platser där man ska sitta. Och alla har sitt namn på en lapp och läraren drar upp lappar. Livet är lite så. Alla har någonting. Alla har dåliga aspekter i sitt liv och känner sig lika värdelösa någon gång. Alla människor kommer ändå få någon sjukdom någon gång, vi alla kommer ju att dö, och om vi inte dör av en olycka så dör vi ju av någon sjukdom. Allas namn kommer komma på en lapp nån gång, och INGEN är mindre värd än någon annan.

Okej, nu ska jag återgå till att göra läxor...