Mina nya skor kom på posten och de är min nya kärlek. De är ännu helt supervita och doftar ännu nya skor. Och de är sååå bekväma och såå fina. Var mycket noggrann när jag beställde dem att Nike swooshen skulle vara vit och inte reflex-grå, hade tittat på massor av bilder och bestämt mig att vitt var mycket snyggare.
Första gången någonsin gjorde vi ett experiment i kemin som verkligen var färggrannt och fint att se på.
Alla problem jag någonsin har haft och all beslutsångest tog slut när jag hittade den här i butiken. Nu behöver jag aldrig mera fundera på om jag ska köpa gröna eller röda vindruvor.
Såg den här glassen först på Internet och var helt superpeppad på att testa den. Ben and Jerry's har alltså två nya smaker i Finland, båda med cookie core. Den här har då jordnötssmörsglass, -cookies och -cookie core. Trodde den skulle vara typ bästa glassen någonsin. Levde den upp till förväntningarna? Inte alls. Den var inte alls god. Kan inte förstå hur en B&J's kan vara såhär misslyckad. Cookiebitarna smakar som mormors gamla kex som har stått framme i tio år och cookiecoren smakar som smör med lite knaster i. Nej.
Här är mina snacks för att hjälpa mig klara det. Eneribar två timmar före, enerigel efter att ha sprungit en timme och sedan recovery-dricka. Btw så är recovery-drickor supergoda, smakar som en milkshake. Tror att jag hade jordgubb förra året.
Kom fram till olympiastadion och var ganska nervös. För det första så hade jag ju inte tänkt värst mycket på kläderna, och det började ju såklart regna. Slutade med att jag sprang med rocken på, och det blev såå svettigt.
Men loppet gick förvånansvärt bra, med tanke på att jag inte hade övat nästan alls. Var tre minuter långsammare än ifjol, men det gör inget för jag hade inte ont en enda gång, och jag fick inte sting/stugb heller. Så jag var väldigt nöjd. Och det var så många människor som hejade på en och klappade och hade skyltar längs hela vägen, feelisen var helt på topp. En kilometer från målet, när jag hade sprungit 20 km hände dock en hemsk sak. På marken låg en livlös man, en ambulans var där och kanske 5-10 människor försökte få liv i honom genom att pumpa på hans hjärta. Det var verkligen chockerande och hjärtskärande, det var nästan så att jag inte klarade av att springa den sista kilometern. Ni förstår säkert inte hur det kändes, men tro mej, hade ni varit där skulle ni ha förstått.
Hopar av glädje för att jag klarade det.
Tilda med sin cheerleading-kostym och jag med min medalj.
Idag har jag bara tagit det lugnt, druckit hemlagad lemonad med jordgubbar, ätit maltesers som mamma hämtade hem från Kreta, och hoppat på trampolinen. Imorgon (eller ja, idag) börjar näst sisa veckan av skolan!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar