LÖRDAG

Igår var en så fullpackad dag att det inte ens är sant. Under hela dagen var det hela tiden någon tidtabell att hålla koll på eller någonting som skulle hända härnäst. Vaknade klockan typ 7, duschade och satte på en svart klänning. Åt morgonmål i bilen påväg till Karis. I Karis var alla mina släktingar från min mammas sida, vi hade min morfars begravning. Det var jättesorgligt och tungt, i alla fall när alla skulle gå upp till kistan och säga ett par sista ord, då kunde jag inte hålla för tårarna. Men i kyrkan satt jag bredvid min lilla kusin som är 5 år, hon ville absolut sitta bredvid mig, och eftersom hon bara är 5 år så kunde hon inte sitta stilla alls utan viskade hela tiden, pekade på människor och sa "vem e dedä" och typ nynnade med när orgeln spelades. Och sparkade på bänken framför. Men det var nog ganska gulligt, fastän jag tycker synd om de människor som hon kanske störde.
Efter det åt vi alla smörgåstårta och tårta, och sen skulle jag och min syster ta ett tåg till Helsingfors för att hinna till Stafettkarnevalen. Men just då berättade min mammas småkusin som vi aldrig ens hade sett förut att han skulle köra dit för att hans döttrar var där, så vi åkte med honom istället.

Kom till Olympiastadion typ 13, och sökte upp mina vänner. Okej så här är historien om varför jag var med i Stafettkarnevalen: Katie berättade en dag i skolan att vi skulle ha någon springtävling i  skolan och att hon skrev sitt och mitt namn på listan för intresserade. Hon är ju inte bekant med hela Stafettkarnevalen, hon har ju bara varit här i 3 år och aldrig i en svensk skola förut, så jag trodde att det bara var någon friluftsdag eller så. Sen senare fick jag höra att det var Stafettkarnevalen, och att vårt lag var de enda som var intresserade så vi behövde inte ens ha uttagningar. Och ja, jag hade aldrig sprungit i Stafettkarnevalen förut. Så jag kom med utan uttagningar och genom att min vän skrev mitt namn på listan. Och jag övade inte alls före. Så jaaaa, jag är ganska långsam. Men i alla fall blev vi inte sist.

Efter att vi hade sprungit så for tre av vi som sprang och två andra ut och äta i stan, på picnic och Mcdonalds. Sen sprang vi runt i olika klädbutiker och försökte hitta något fint för kvällen. Det slutade med att vi kom till BikBok tre minuter före den stängde och vi alla sprang omkring och sökte något och sen bara impulsköpte något bara för att ha något.
Sen tog jag tåg + buss, kom hem, torkade bort min warpaint, sminkade mig på nytt, bytte om till min nya skjorta och sprang iväg, tog buss + tåg, och ALLT det här på en och samma tågbiljett. Så på mindre än 1 timme och 20 minuter. Kom till Kampen, mötte mina vänner, köpte red solo cups och gick iväg mot kvällens fest. Festen var superkul, vi gjorde allt möjligt och där var några som jag kände, men sen blev vi avbrutna typ klockan halv 1 av en orsak. Då for jag och mina vänner till Mcdonalds och åt french fries doppade i glass. Sen tog jag bussen till Alberga, och i Alberga fanns inga taxin. Så jag bestämde mig för att gå sju kilometer hem, eftersom nästa buss kom 6 och klockan var 2:30. Tog allt som allt 55 minuter att gå, men det kändes inte så. Solen höll på att gå upp, så det var mörkt men ändå lysande, och fåglarna sjöng överallt som att man skulle vara i någon regnskog. Inte en enda annan människa syntes till, ibland kom bilar, men nästan ingen annan var vaken. Det var en så tom men ändå underbar känsla, att hela världen sov. Slutade lyssna på musik för det var så magiskt att bara lyssna på fåglarna som sjöng.

Om ni följer mig på snapchat (amandafredrica) så kan ni höra hur det lät, nog för att det lät mycket mera som en regnskog i riktiga livet.