FÖRR ELLER SENARE EXPLODERAR JA

The Fault In Our Stars är säkert den mest efterlängtade filmen på hela året, i alla fall hela sommaren. Den har ju redan kommit ut i typ alla andra länder förutom Finland, och jag har alltid med jämna mellanrum kollat när den går här. Premiären är den 11.7 stod det hela tiden på finnkinos hemisda. Men igår när jag tittade så stod det konstigt nog att den visas idag den 24.6. Men den visas inte någon dag efter det, så det var typ en extra-visning eller något, plus att biljetterna kostade bara 7 euro. Men det fanns bara 2 lediga platser kvar i hela salen, och vi var en grupp på fyra som tänkte fara, så det blev inget av det.

Idag var Linda hos mig och jag checkade snabbt in igen om det skulle finnas platser, men det fanns bara rullstolsplatser. Vi har båda läst boken, och skulle gärna se filmen eftersom alla säger att den är sjukt bra, så jag fortsatte uppdatera sidan. Typ 40 minuter före filmen började blev mitt i allt 33 platser lediga, för alla som hade reserverat platser men inte betalat förlorade nu sina platser. De for såå snabbt, typ varje sekund for det många platser, men vi hann få två ganska bra. Så sen hoppade vi in i bilen och mamma skjutsade oss på 20 minuter till Tennispalatset.

Egentligen räknade vi inte med att få platser eller hinna se den, men det bara blev så, nästan i misstag. Nästa visning är väl då först om två veckor.
Eftersom alla bara älskar den här filmen och jag själv alltid tvivlade lite på det (tyckte boken var helt bra, men ändå inte den bästa nånsin) så tänkte jag säga i min åsikt om allt som alla säger är sant.

Filmen är sjukt bra - sant. Den här filmen måste nog vara en av de bästa filmer jag någonsin sett. Jag är helt seriös, filmen är bättre än boken.

Man gråter floder av att se den - sant. Jag har aldrig någonsin någonsin gråtit så här mycket av en film. Och jag är en sån person som gråter såå lätt av filmer, så att det här är den jag har gråtit mest av betyder något. Jag grät som om någon jag kände på riktigt hade dött. Det rann tårar ända ner till skjorta.

Augustus Waters (Ansel Egort) är otroligt snygg - sant. När jag såg bilder på honom för första gången tänkte jag att han var precis som jag hade tänkt mig honom i boken, men ändå inte såå snygg. Men det var fel, när man ser honom i filmen förstår man hur otroligt snygg han är.

För er som aldrig har sett den, den handlar om två ungdomar som båda har/haft cancer och deras kärlekshistoria typ.
Precis som på premiären av Catching Fire så var stämningen på topp, alla skrattade och grät massor och klappade i slutet. Jag har gråtit så mycket nu att jag är helt trött. Men jag rekommenderar verkligen den här filmen till alla er, för jag antar att de flesta som läser den här bloggen är flickor i min ålder, och det är just målgruppen för den här filmen.

 Och tillsist, trailern såklart: