Förlåt för den otroooligt dåliga kvaliten på bilderna, men så går det när det är mörkt och man har en iPhone 4s.
Jag är tillbaka igen! Efter nästan en vecka av att inte blogga. Men den här veckan var inte riktigt vilken vecka som helst, det var en provvecka. Proven har gått helt bra, i allmänhet lite sämre än förra provveckan, förutom ett prov som gick helt otroligt bra.
Den här onsdagen var det ett prov för en position som ingen hade den här perioden = ingen skola på hela onsdagen. Och vad som passade helt perfekt då var att natten mellan tisdag och onsdag var premiären för Mockingjay part 1, alltså tredje Hunger Games filmen. Så typ 10 flickor från min klass for iväg på tisdagskvällen till Tennispalatset. Det kändes såå konstigt att först ha 1 h 30 min prov, sen bli i Iso Omena en stund, sen fara hem, och sen på kvällen klockan typ 10 fara ensam iväg in till stan och hela världen verkar helt tom.
Så vad tyckte jag om filmen då? Hmm... Det går inte riktigt att jämföra med de andra filmerna eftersom den tredje boken som ni säkert vet blev uppdelad i två filmer, part 1 som kom nu och part 2 som kommer om ett år. Så den här filmen var mera som ett avsnitt av en tv-serie. Och inte ett extra spännande avsnitt med mycket action och en cliffhanger på slutet, utan mera som ett av de tråkigare avsnitten, där inget händer. Jag tycker inte om var den är delad, jag tycker inte om att den ÄR delad. Jag tycker inte att hon som spelar Alma Coin var rätt skådespelare för rollen. Jag tycker att Jennifer Lawrence kanske inte riktigt var som bäst. Känns som att den här filmen var lite av en besvikelse. Den var annorlunda än de två tidigare filmerna. Men så är det ju såklart med boken också, tredje boken är helt annorlunda, lite tråkigare.
Filmen var också väldigt kort, 2 h tror jag. Efter filmen tog jag för första gången en taxi helt ensam, det var skrämmande men nu har jag äntligen gjort det.
Följande dag var alltså ledig för mig, vaknade 11 och tog det helt lugnt tills jag och några andra fick en jättebra idé på Skype. Vi kom på att fara in till stan och gå och se på Interstellar (två filmer på samma dag, jag vet). Interstellar är en film som kom ut för 2 veckor sedan och är redan nummer 12 på IMDB's lista av de bästa filmerna NÅNSIN. Såklart nya filmer alltid får bättre poäng, men tänk nu, den är före filmer som Forrest Gump, The Matrix och Star Wars. Den har också många jättebra skådespelare som t.ex. Matthew McConaughey (han är helt OTROLIG i den här filmen), Anne Hathaway, MacKenzie Foy och Michael Caine.
Jag vill inte berätta för mycket om den här filmen, för jag hade inte sett på trailern eller något sånt före jag gick och se på den. Allt jag visste var att den handlar om rymden och om förhållandet mellan en pappa och hans dotter. Och att den var nummer 12 på listan. Och att den var regisserad av Christopher Nolan.
Men i alla fall, nu kommer det som jag har försökt säga. Interstellar var den bästa filmen jag någonsin någonsin har sett. Det var typ 3 timmar som kändes som 10 minuter och jag önskade att det kunde fortsätta förevigt. Det var det vackraste, bästa, känslofullaste och bara helt enkelt mest amazing filmen jag har sett.
Den handlade mycket om rymden, om jordens undergång och sånt. Och det bästa av allt är att vi just har haft presentationer i fysiken, och jättemånga gjorde om rymden. Jag hade om stjärnor, några andra hade om wormholes, svarta hål, flera dimensioner, tidsresor, Murphy's law och sånt. Och allt det fanns med i den här filmen. Jag tror att det är en av orsakerna till att jag fattade så mycket av filmen, många andra har inte förstått så mycket men ändå älskat den. Jag kunde inte ha sett den här filmen på en mer passande tid.
Om du tycker om sci-fi, känslofulla filmer, dystopier, Matthew McConaughey, Christopher Nolan-filmer, mystiska och spännande filmer eller rymdfilmer så MÅSTE du gå och se på den här filmen. Och se INTE på nån trailer, dom är alla såå dåliga och är inte alls som filmen. Jag tyckte att den kanske inte riktigt såg så spännande ut på basen av alla reklamer, men sen var den ändå sååå bra.
Så sist och slutligen var den filmen som jag har väntat på i ett år och for på midnattspremiären av en besvikelse, och en film som jag vaknade upp och spontant for och se på den bästa filmen i mitt liv.
Sorry för det här otroligt långa inlägget, jag har just skrivit så många essäer att jag har blivit van med att skriva massor. Och dessutom var det nödvändigt, den här texten är viktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar